drommenomoslo

Jobb, Check!

Lägenhete, Check!

Underbar rumskompis & inneboende, check!

Tror det här kan bli sjukt awesome! Nu ska jag snart till min Barnhage, tar typ 1 h att ta sig dit från Sandvika såå det är lite segt.

Imorgon kommer vi till Linkan båda två och åker hem igen på söndag.

Efter jobbet kom Jenny förbi och vi pratade av oss de sista, sen bar det av till Maxi för mig och mamma för att handla " sånt som behövs"

Nu är snart väskan packad. Självklart strulade skrivaren när jag skulle skriva ut mitt CV o kopiera upp... hatar tekniska prylar... Men mami skulle fixa det på jobbet ,thank god!

14.04 går tåget och 21.36 ska jag vara på Oslo station. Då ska Moa stå där och vänta ( Hur snäll får man va?? ) Vi ska tillsammans ta oss till hennes lägenhet ute i Sandvika som ligger en bit utanför Oslo och ja... det kommer bli kalasbra!:D

Den här lappen låg i min säng igår när jag skulle gå och lägga mig :')

Gulliga underbara lillebror !

Emma hade laddat upp den här bilden men tror inte den publicerats! Och den beskriver verkligen allt just nu , SÅÅ JÄVLA GLAD! Vi har ett boende!!!!

Jag kan inte sova nu för jag ligger o tänker på allt , så lycklig, spänd, nervös , förväntansfull!!

Skriver mer om allt sen. Har lovat att bli bra på att blogga... ska anstränga mig, I promise!

Idag är det fredag och jag har varit utan Emma alldeles förlänge! Jag kan ha världens modigaste men galnaste vän! Hon är i Oslo i princip själv , arbetar o springer på visningar. Jag har dåligt samvete som är kvar här i Svedala men jag är fast på ett vik tills på måndag. 
Men på tisdag kl.14 tar jag tåget mot mitt hjärta! Då ska vi springa på visningar tillsammans, mysa runt i Oslo, dricka te, prata , mysa o kramaaas. Emma är som min pojkvän, bortsett från all the dirty stuff (hehe)

Just nu vill vi bara hitta någonstans att bo... Så vi kan börja vårt liv på riktigt i Oslo, som vi drömt om så länge!

Oslo ska bli min framtida stad!

Mycket fram och tillbaka med folk som ville följa med till att de inte kunde. Frågor om när, var och hur uppkom ofta och blev aldrig riktigt besvarade...

Jag ville ge upp, allt kändes hopplöst och jag ville inte åka själv...fast ändå ville jag det för jag var så trött på mitt liv, på Linköping, på att inte våga och på att inte satsa! Varför vänta på andra, hur svårt och jobbigt kan det bli?

Sen bestämde hon sig. Min kära och andra hälft, Kajsa Sandberg!
Vi skulle åka tillsammans och det var bara en fråga på när var och hur, fast på riktigt!